Sokoke

Giriamastammens namn för katten är ”Kadzonzo”. Giriamstammen har levt i skogen i hundratals år. Alla de äldre i stammen kan beskriva Sokoke katten perfekt och differentierar den från de vilda arter såväl som från tama raser. Detta tyder på att katten har haft ett mycket nära förhållande till de gamla kulturerna. 

Men man visste inte mycket om Sokokekatten innan den Kenyanska farmaren Jeni Slater i 1978 hittade en kull med kattungar på sin kokosnötplantage. Jeni Slater, som har bott i Kenya i hela sitt liv och känner till djurlivet där. Fann kattungarna så speciella att hon tog med dem hem som husdjur. Deras mönster finns inte i Östafrika och kroppstypen beskrivs som orientalisk (hög och slank) där Kenyanska huskatter är långt kraftigare och med mycket tjockare päls.

-“My gardener came to me one morning in 1978 and reported some strange kittens with a mother born in a hollow under a tree in my garden. I went to investigate, and saw, these huge eyes and big ears, and long tail erect and a smallish head with beautiful body markings”.  

-“I knew immediately that this was something unusual and I therefore took a pair from the litter. With the help of the house staff I hand reared them. I had much experience in hand rearing orphaned animals during my farming days in Molo Kenya”. 

Men det finns åtskilliga sällsynta arter på randen till utrotning I Sokokeskogen. Väckte Jenis fynd inte mycket uppseende och intresse för hennes vackra katter, som trivdes på hennes stora gård

Lyckligtvis hade Jeni en god dansk väninna. Gloria Möldrup. Som blev mycket intresserad av rasen. Då Jeni var bekymrad för kattens överlevnad i Kenya. Beslutade Gloria sig för att ta ett par katter för avel, med hem detta var 1984.  

Jeni och Mmzuri fick sin första kull 1985. Deras son kan ses i samtliga danska Sokoke- stamtavlor. Därefter kom den långa kampen för erkännande.  1990 importerad Gloria Möldrup tre katter till från Watamu, för att stärka beståndet och hålla rasen vital och frisk. 

Denna katt är oberoende, kelig men aldrig ”som ett frimärke på en”. Sokoken är en mycket känslig katt och svänger i takt med husets stämningar. Den är aktiv och pratar en del med varierande toner och styrka. Det är en stolt och mycket intelligent katt. Sokoken är aldrig aggressiv, markerar bara med tänder eller klor om den känner sig kraftigt hotad. I stället spänner den alla sina muskler vid faror för att vara beredd på en snabb flykt.  

Om du önskar en: lekfull, interaktiv katt, som ställer krav på dig, med prat och kel, är Sokoken en härlig ras. De är keliga och krävande men aldrig klibbiga vänner, tycker inte om att bli fasthållna, men älskar att rida på axeln. Inget är härligare för en Sokoke än en god lur på ett varmt och mysigt ställe som under täcket eller i knäet.

Brun tabby–bruna, sand och gyllene färger med gula eller gröna ögon. Eller snö (inte godkänd av FIFE) där det klassiska Sokokemönstret står brunt mot ljus creme bakgrund och blå ögon. 

 I november 1992 såg FIFEs domarkommitté på 19 Sokokekatter som representerade 5 generationer. Sokoken blev accepterad av FIFE 1993.

Då rasen närstan är utrotad är det ytterst viktigt att nya Sokoke ägare är intresserade av rasen. Man skall avla på alla friska honkatter. De flesta hanar skall också ingå i aveln.